Norstedts Akademiska Förlag
ISBN 9172273402

Alla kan skriva osanning

av Katarina Byding

För ett par veckor sedan fick jag ett erbjudande från ett postorderföretag om 30 procents rabatt på allt. Häromdan försökte samma företag överträffa sig själv genom att lämna 200 kronor rabatt om man handlade för minst 600. Men lät jag mig luras? Nehej då, för jag har läst Lars Melins nya bok Manipulera med språket.

Där får man lära sig att genomskåda och använda trick med ord, siffror och grafik. Jag vet också numera att man inte kan tro på någon som säger att han varit ute och tagit en öl; det kan i själva verket ha handlat om både två och tre öl!

Melins bok är full av dylika exempel ur verkligheten. Man kan också få praktiska tips, som att titta på myndigheters hemsidor för att se vad de heter på engelska och därigenom äntligen begripa vad de sysslar med. Visst är National Debt Office ett under av genomskinlighet jämfört med Riksgäldskontoret?

Här finns god pedagogik, med exempeltexter som stegvis förändras för att bli mer och mer anpassade till skribentens syfte och i samma veva mer manipulerande. Och alla gör vi det, tillrättalägger vårt budskap för att få det vi vill. För att låna författarens ordval: Vi letar i retorikens beauty box och ser vad vi kan hitta.

Men är Lars Melin ironisk när han rekommenderar en formell stil som denna?: Eftersom all information av betydelse för de anställda torde finnas lagrad i elektronisk form skulle det inte bli mer än marginella merkostnader att också göra den enkelt och snabbt tillgänglig. Att inte skriva talspråkligt är förstås ett gott råd till den som vill nå fram, men att i stället bli så formell är inte mycket bättre.

Ibland blir det lite hafsigt och inte särskilt väl förklarat. Jag är osäker på om den icke språkvetande läsaren förstår följande rumphuggna exempel, som är tänkta att visa olika sätt att dölja vem som gör något:

    Vederbörande girade åt vänster och ... (konstigt pronomen)
    Efter en vänstergir ... 		verbalsubstantiv

Kanske griper boken över för mycket. På vissa ställen känns det forcerat och får den röda tråden manipulation ge plats åt allmänna rekommendationer om hur man lyckas skriva en fungerande text. Jag skulle gärna velat få just manipulationens mekanismer analyserade mer på djupet.

Språkvetare kan läsa den här boken som en snabbrepetition i textanalys eller för upplevelsen att få skratta med näsan i facklitteratur. Men framför allt är detta populärvetenskap i ordets rätta bemärkelse – underhållande, intresseväckande och lärorik. Det är 128 sidor i mjukband, om sanning, känslor, prestige, politisk korrekthet, undanhållande av information, informationsbrus, text appeal och kommunikationsproblem.

Stilen är melinskt närvarande och engagerande. En liten sinnesanalys som jag gjorde av Manipulera med språket gav följande resultat:

  • Syn: Men originaltexten är sedd från ett helt annat håll – från den juridiske kalenderbitarens håll, från den person som med intresse och fascination iakttar hur den ena lagen ersätter den andra och kompletterar den tredje.
  • Hörsel: Ett par avsnitt kan avslutas med respektive kvack, ack och smack, och hela talet med tack.
  • Doft: Torbjörn Andersson är född i Stinkträsk 1943.
  • Smak: Abstraktionerna går ner som saftkräm. Inget tuggmotstånd, ingen smak, ingen näring. Vi förstår inte ens att vi inte förstår.
  • Känsel: Då behövs ett par hakar eller hullingar som tar tag i läsaren.

Där har vi Lars Melin i ett nötskal till jul.
Läs mer om Lars Melin